Han satt alltid i hammocken. Morfar. Långt därifrån hörde jag honom. Varje kväll under somrarna. Jag gick hem då. Då fick lekdagen vara slut. Då fick kompisarna klara sig själva. Jag gick hem när jag hörde morfar spela.
Tvärflöjten är den jag minns mest. Ibland var det fiol. Men det är tvärflöjten jag minns och nästan smakar. Sinnesminnena flyter ihop och det är ibland en smak, ibland en bild. Men alltid samma känsla.
Den känslan fick jag igår. Jag satt i mitt fönster på åttonde våningen och tittade ut i sommarnatten. Över sjön. Mot solnedgången. Kände frihet av den höga höjden, men var inte alls rädd att ramla ut. Från våningen under kom toner av tvärflöjt. Vackra melodier steg upp mot min lägenhet och jag mindes.
Jag smakade på känslan. Jag doftade på natten. Och mindes.
juli 21, 2010 kl. 12:21 e m |
Vackert. Poetiskt. Får mig att minnas min morfar. Hans skratt. Hur vi fiskade i Lagans å tillsammans när jag var liten. Bara han och jag. Tystnaden.
juli 21, 2010 kl. 12:57 e m |
Fint med minnen…