Archive for the ‘Minnen’ Category

Helt alltid, med mig är du kvar…

oktober 3, 2011

Jag förstår det inte
Har inte kopplat än
Du är borta, helt borta
Du fanns nyss här, min vän

Tomheten i kroppen
I själen, i hjärtat helt tomt
Bilden av dig är så verklig
Jag hör dig prata än

Den sista gången jag såg dig
Den upplevelsen hänger så kvar
Du såg mig i ögonen och var där
Stark och med alla de svar

Åker hem nu och kommer bli bättre
Positiv, stark av energi
Är på gång nu, nu ska det vända
Men så skulle det inte bli

Du försvann, men ändå inte
För här finns du alltid kvar
Jag sörjer så innerligt, Kalle
Du är det vackraste någon kan ha

Du finns här för alltid
Så, så, är du kvar

Helt alltid med mig är du kvar.

Annonser

Du fattas mig…

oktober 2, 2011

Vill prata
Men tänker mest
Vill kramas
Men ingen finns här

Tänker och funderarKalle
Andas ibland
Andas och tappar
Greppet totalt

Du finns inte längre
Du härliga människa
Du fantastiska fina
Rika. Helt underbara.

Du fattas mig vackert
Du oförklarligt stora
Smärtar och värker
Obeskrivligt tomt

Du innerligt vackra.

Du fattas mig.

Om inte nu. Så aldrig. Men sen…

augusti 31, 2011

Om inte nu
Så kanske sen någon gång
Om inte då
Så kanske aldrig

Men hur kan man tänka aldrig
När man inte vet vad som är slutet?
Hur kan man tänka slutet
När man inte vet vad det är?

Så jag fortsätter tänka sen
Jag tänker att någon gång
Någon gång framöver
Om inte nu så då

Så sen…

Finns här som du. Just nu.

juni 17, 2011

Din doft är densamma
Som sist du var här
Hänger kvar eller återkommer
Doftar och finns, så alldeles här

Du smakar detsamma
Som då här hos mig
Då klockorna stannade
Tiden stod stilla, jag smakade dig

Jag hör vad du tänker
Du talar, jag lyssnar
Så väl, så på riktigt
Tänker och lyssnar, du tystnar

Jag kan inte säga
Ej kräva, ej fråga
Ord blir till bilder
Du går, de blir de tårar, som rinner

Salta och svåra
Randar min kind
Salta, så salta
Smärtande hårda, de värker

Brinner men vinner
Förlorar ibland
Smärtar men älskar
Trilskar men omfamnar just så som du

Finns här som du
Just nu

Vi lever, vi brinner, vi är…

april 27, 2011

När ingenting annat känns självklart
Och ingenting är som det ska
Så står du där ändå så framför mig
På riktigt och så underbar

Jag säger det till dig och menar
varenda och innersta ord
Du tittar på mig och skakar på huvudet
och svarar men är inte där

För du är någon annanstans
Nära men långt härifrån
Du vill men vill ändå inte
Så låst i din egen illusion

Vi finns, men finns ändå inte
Vi är, men på något annat sätt
Vi gör, men inte tillsammans
Vi lever, men på olika sätt

Men du ser mig, du rör mig, du är mig
Lika mycket som så aldrig förr
Du gör det utan att veta
Just det, du aldrig förstått

Att du är den finaste av alla
Så fin som just du bara är
Så vacker som vackrast i världen
Den varmaste, skönaste, ljuvaste, underbaraste…

…kärleken av alla.

Doften av dig…

mars 14, 2011

Så var du bara där.
Nära igen och helt plötsligt.
Du stod bredvid mig,
fast inte på riktigt.

Jag minns inte ens märket.
Det är inte det viktiga.
Har aldrig varit, och kommer aldrig att bli,
poängen eller det viktiga…

…med doften av dig

Doften av dig...

FaceTweet it!

Första gångens totala insikt…

februari 12, 2011

Det rör sig omkring mig
som svepande bomull
I luften, nära kroppen
På huden och i nacken
Trevande längs axlarnas slut

Det bubblar omkring mig
Längs öronen som ett beskrivande varande
Smeker halsen som en lätt fjäder
Som en rysning längs armarna
Skönt men läskigt på samma gång

Det kvittrar i luften
som den bäst komponerade ljuva musik
Får hjärtat att dansa
Igenkännande och totalt hängivet

Förlamad
Alldeles uppe i det blå
Men fortfarande med båda fötterna stadigt stående

Det är första gångens totala insikt
Det är bra

Och tillfredställande, harmoniskt vackert

Like This!

FaceTweet it!

Jag bloggtävlar

februari 9, 2011

Jag älskar att resa. Snart ska jag åka till min syster som bor i ett varmare land. Så jag deltar i en tävling på Resebokningen.se och hoppas vinna flygpengar. Här är mitt bidrag – en resa jag drömmer om att få göra. Men som jag samtidigt kan göra och gör precis när jag vill.

Jag har funderat över vart min drömresa skulle gå. Men jag har lika svårt att bestämma det som att urskilja mitt drömjobb. Jag har inga sådana drömmar. Om framtiden. Jag känner av i nuet. Mitt i händelsen. Vilken väg eller vilket beslut jag ska ta. Blir lite svårt att planera bara. Men det finns en plats jag gärna skulle återvända till.

Om jag kunde resa tillbaka, om så bara en endaste gång…

Det doftar unket. Jag känner spindelväven som fastnar i håret och längs kroppen när jag trevar mig fram. Det är märkligt, men det är som att jag dras in i en saga. Jag behöver inte anstränga mig särskilt mycket för att skapa levande skuggor runt omkring mig. Framför mig står en gammal man bakom en disk. Bakom honom pryds väggarna av gamla snidade pipor. De blänker och man vill direkt plocka ner dem och känna…

Den unkna doften förvandlas till djup tobaksdoft. Inte rök. Riktig tobak. Som när pappa öppnade sin påse för att rulla för hand, och jag fick sticka näsan djupt ner, och mamma rynkade på näsan och sa ”usch vad äckligt”. Jag kunde aldrig förstå vad som var äckligt. Det var ju ljuvligt!

Jag hör ljudet av papper som prasslar när flickan vid den andra disken slår in polkagristänger till pojken med kepsen. Han sträcker fram sin 5-öring. Pengen är brun. Flickan står på en pall för att nå upp. Hon har knickers med knästrumpor och svarta blanka flickskor med rosetter. Vi är i en butik. Morfars tobaksbutik. Den första i stan som skaffade cigarettautomat. Flickan är min mamma. Orättvist. Hon som inte ens tyckte om doften.

Jag blir medveten om att spindelnät inte bara leder mig bort i fantasin.  Plötsligt hänger det en tjock otäck kropp oroväckande nära min panna. En gång svalde jag en. Det var en sommar i segelbåten. En regnig dag när vi barn försökte roa oss under däck. Min bror, som jag såg upp till så, stod mitt emot mig vid mastfoten framför köket och skojade. Jag skrattade stort med öppen mun, ha ha… oj, så snabb han var! Mellan oss dinglade en spindel som han smidigt lade ett litet blås på. Det räckte. Mitt ha, ha avbröts abrupt och förvandlades till ett harkel, ett svälj, uppspärrade ögon och en hemsk tystnad. Alla berättelser om spindelägg som kläcks i magen och tar sig ut genom huden började rulla framför mina ögon…Det är sånt som etsar sig fast.

Nu är jag framme vid resväskan. Jag ser en tant sittandes på ett tåg, och jag riktigt hör det där ljudet som inte finns längre. Bara på film. Det luktar läder. Som alla gamla kameraväskor med konstiga knäppen gör. En man kommer in i plastiga galoscher. Det doftar också. Han nickar åt tanten och lägger hatten på hyllan.

Jag är på en plats som betyder väldigt mycket för mig. Min historia är skapad av minnen, min fantasi och mitt umgänge med gamla saker från mina kära.

Platsen är mitt hjärta.

Där sitter även Han, på en gunga med benen i kors. Han och jag vandrar inte längre tillsammans, men här har vi en plats där vi kan mötas i smyg. Och jag kan lyssna på alla smarta och klarsynta saker han säger.

Hit kan jag gå för att finna ro, om bara för en liten stund. För att ta mig bort från den verkliga världen när allt känns för jobbigt. Då väggarna lutar lite väl mycket mot mig och min rymd blir trängd.

Min svunna tid finns på denna plats, en plats där jag kan drömma mig bort. Och en plats som jag kan drömma mig till. Där allt bara står stilla. Och det är bra så. Helt ok. Ingen skyndar på, för här är det jag som bestämmer.

Det bästa av allt – ingen kan förstöra den. Ingen ska exploatera den och ingen kan flytta den. Ingen kan ta den ifrån mig. Det är ett smultronställe som bara jag känner till…

Har du varit där någon gång? Har du besökt ditt eget? Du har nämligen ett.

Detta är mitt bidrag till en bloggtävling som Resebokningen.se anordnar. Genom att blogga om min drömresa får jag en gratis bagagebricka och har även chansen att vinna fina priser där förstapriset är ett presentkort från Fritidsresor på 5 000 kr.

Läs mer om tävlingen här

Like This!

FaceTweet it!

Sinnesminnen som flyter blir bilder som smakar

juli 20, 2010

Textdansösen Han satt alltid i hammocken. Morfar. Långt därifrån hörde jag honom. Varje kväll under somrarna. Jag gick hem då. Då fick lekdagen vara slut. Då fick kompisarna klara sig själva. Jag gick hem när jag hörde morfar spela.

Tvärflöjten är den jag minns mest. Ibland var det fiol. Men det är tvärflöjten jag minns och nästan smakar. Sinnesminnena flyter ihop och det är ibland en smak, ibland en bild. Men alltid samma känsla.

Den känslan fick jag igår. Jag satt i mitt fönster på åttonde våningen och tittade ut i sommarnatten. Över sjön. Mot solnedgången. Kände frihet av den höga höjden, men var inte alls rädd att ramla ut. Från våningen under kom toner av tvärflöjt. Vackra melodier steg upp mot min lägenhet och jag mindes.
Jag smakade på känslan. Jag doftade på natten. Och mindes.

Like This!