Archive for the ‘Vackert’ Category

Rädd för att bli sårad. Igen.

december 18, 2012

Så vad gör jag nu
när det känns så igen
men jag samtidigt är
så förbannat rädd

för att bli sårad.

Så hur tänker jag då
när det finns där igen
alldeles framför mig
med en rädsla

för att bli sårad

Så hur säger jag då
att det kräver viss tid
hur förklarar jag att
jag är så satans rädd

för att bli sårad.

Igen.
Rädd.
Så jävla rädd

För att bli sårad.

Igen.

Annonser

Minnena fina…de mina

september 3, 2012

Image

Det var ingen som sa det
Vem skulle veta
Allt låg i luften
Den solvarma heta

Den solsmekande ömsinta
septemberdagssolen
låg som en hinna
som indiansommarkjolen

Och om du vore här
hade jag dansat och pratat
Hade snurrat mig tvär
längs med grusiga gatan

Men du är inte här
Så jag blundar och minns
Allt jag bär med mig
Tyst, men det finns

Den solsmekta kärleksfulla
tidiga september
gav mig ett uns
en stund av remember

En känsla, ett rus
av allt det där fina
Dofter i sus
De där som är mina

Mina vackraste minnen
och dofter min fina
Platser som finns
Minnena mina

Kom över mig där
mitt i sensommardagen
Kom över mig där
så plötsligt

Så plötsligt
Där var de
igen

Minnena
fina…
…de mina.

Vår kärlek är just bara så…

januari 19, 2012

Vi finns, men inte tillsammans
Tillsammans, just bara då
I sanningens minut, så nära
Förgängligt, men ändå just då

Vi vilar, vi finns och vi andas
Som sanning. Som kärlek. Just då.
Just då, och bara just då
Vi andas vår kärlek så.

Vår kärlek är just, bara så…

…Så.

Blunda min vän…

september 11, 2011

Blunda min vän
Dröm bort dig en stund
Försvinn från den vardag som tröttar

Låt ljuset få vandra
Till den plats du vill
Låt själen få nytt rum att andas

Blunda min vän
Vagga dig in
i drömmen, i världen du saknar

Andas och finns där
I bilden, den din
du har där, fantastiskt du skapat

Blunda min vän
Känn allt skölja över
Sup in det vackra i bilden

Där har du det fina
Det vackra du vill
Så andas och stanna i tiden

Bli där och smaka
Dofta och va
Den tiden. Den stunden. Blir evig.

Så blunda min vän
Dröm bort dig en stund
Jag lovar, den stunden blir evig.

Blir evig och finns alltid nära.

Så nära. För evigt så nära.

I dag är jag också glad…

juli 27, 2011

Tårar rinner på hennes kinder
Det river och blöder nånstans
Fast hjärtat är varmt och lyckligt
Och kärleken flödar konstant

Helt plötsligt så kommer det känslor
Hon alls inte visste fanns
Men så när hon minst anar
Exploderar allt fram i obalans

Hon sprudlar som vackraste livet
Sen negativt sänker sig ner
Mot botten av något som varken
hon visste och inte alls ser

Gråter en stund av nån anledning
hon inte är medveten om
Lyfter sen blicken och backar
Skrattar igen, och ler

Men för varje gång som hon backar
så vet hon så säkert som jag
Att sänkan, den kommer tillbaka
Om inte imorgon, så säkert en dag

Så säkert en dag
är den tillbaka
Men nu är hon glad
I dag

I dag är jag också glad…

jag är kär i en tjej. som en syster jag fått…

juli 15, 2011

Jag är kär i en tjej
som känns som en syster
berusar sin omgivning
när hon virvlar fram

Jag är kär i en tjej
Som ser allt jag gör
som hör mig och lyssnar
och ständigt berör

Hon är helt fantastisk
Helt enkel som jag
Verkligen, på riktigt
Alldeles som jag

Så mycket som jag
Ger mig gåshud, jag myser
På samma gång ryser
Av välbehag

Jag är kär i en tjej
Som är underbar för mej
Kärlek till dig
för att du känns nära

…jag tycker om dig
sötaste kära…

För alltid så underbart nära…

juni 7, 2011

Varje dag är du där
Varje dag är du nära
Nästan ändå
Så nära inpå

På stolen i hjärtat
I gungan i själen
Svänger du framåt
Och sitter där så

Du glittrar och är
så fantastiskt på riktigt
Med kraft som du delar
Som jag suger in

Den närvaron lyser
Blir min energi
För var dag som kommer
Oavsett tid

Oändlighetens närvaro
så alltid här nu
Så alltid men ändå
i min fantasi

I min fantasi
föralltid så nära
I min fantasi
Min kära…

För alltid så underbart nära.

Det är vackert nu…

mars 21, 2011

Himlen är hög och ljuset är magiskt. Jag laddar om när jag lämnar byggnaden och arbetsdagen är slut. Det är en energi i luften som jag saknat så länge. Äntligen, denna lyx av välmående. Som möter upp mig just när jag nästan hade fått nog. Just när jag smått börjat dö på det där vardagliga sättet som smyger på en utan att man är medveten om det.

Som jag har längtat. Vad jag har saknat. Att få leva och vara i stället för att bara avverka och ta mig igenom. Och det bästa. Det bästa är att det ligger en lång period framför mig. Med dofter. Mängder av pånyttfödda, efterlängtade upptäckanden. Som nästan bleknats av sin avsaknad. Det är vackert igen...

Men inte riktigt.
Allt har kommit tillbaka.
Och jag älskar. Jag njuter.
Av ljuset. Igen.

Doften av dig…

mars 14, 2011

Så var du bara där.
Nära igen och helt plötsligt.
Du stod bredvid mig,
fast inte på riktigt.

Jag minns inte ens märket.
Det är inte det viktiga.
Har aldrig varit, och kommer aldrig att bli,
poängen eller det viktiga…

…med doften av dig

Doften av dig...

FaceTweet it!

Black Swan – en koncentrerad känslolavett…

mars 8, 2011

Utan egentlig förväntan gick jag till Grand på Sveavägen för att möta brudarna och se Black Swan. Min kollegas dotter hade beskrivit den som en läskig skräckis med obehagliga inslag av blodiga naglar och närbilder på fysiska förvrängningar. I förrgår hade jag bestämt mig för att det var en film jag inte skulle se. I går ändrade jag mig obetänksamt, enbart för att få träffa brudarna. Är glad för det.

Jag var inte beredd. Absolut inte i närheten av att vara beredd. Jag kan inte minnas när jag senast överöstes av så många känslor under så kort tid. Det stormade kraftigt inom mig och särskilt under en scen då jag tror att jag försattes i en smärre chock. En obehaglig scen som jag inte såg komma fick mig att reagera extremt. Fysiskt förvreds hela min ryggrad, direkt följt av att hjärtat tog hissen upp till svalget och lika fort sjönk ner i magen. Jag andades av varianten hyper, upplevde ett skott i mellangärdet. Började skaka och hysteriskt skratta. Ögonen fylldes av vätska, jag darrade smått en stund innan jag blev stabil. Allt under, låt säga, 30 sekunder…

Filmen var alltigenom vacker men samtidigt olycklig. Smutsig och oskuldsfullt ren på samma gång. Ärlig på ett smått snuskigt sätt. Verklig och självutlämnande i sin tragiska saga, med karaktärer som hade svårigheter att hantera den situation och verklighet de befann sig i.

Befinner mig i en extra ordinär dimension och upplever det som ett svävande lager. Utanpå huden. Bortom förstånd. I ett annat sammanhang. Tydligt obekvämt men gränslöst känsloomvälvande. Är fast. Totalt gripen. Makalöst. Oförutsägbart. Fantastiskt.

Jag är fortfarande lite obalanserad i kroppen men det känns förvånansvärt bra. Vill inte bli av med känslan. En blandning av obehag, tillfredsställelse, skräck och en ganska tungt vägande förvåning.

Jag var så totalt oförberedd på denna koncentrerade känslolavett…

FaceTweet it!