Vill skriva det där som jag känner
Vill tömma och reda ut
Men orden är gamla och sagda
Jag upprepar, tjatar ord
Vill skriva det där som jag känner
Vill se det i print på ett bord
Har inte en aning om varför
Jag vet ju, har sagt alla ord
Famlar och snurrar kring mening
Mening med det som jag undrar
Söker ett klarspråk
en tydlig beskrivning
på det som känns helt infekterande rivet
på samma gång vackert i sin stund och heligt
Jag söker, men väntar
Och väntar och väntar
Men klarheten dröjer
Och dimman den tätnar
Fast det är okej
För just nu är det vackert
Och varför inte bara
Låta det vara
Vackert.
Så länge.
Det varar.