Saknar

mars 18, 2012

Jag saknar min syster
Mest hela tiden
Och jag saknar redan dig
Fast du aldrig riktigt var här

Så saknar jag dig i förväg.

Min ängel. Var stark. Min ängel…

mars 5, 2012

Jag är så glad att min ängel
Är stark just idag
Idag behöver min ängel
Vara stark mot sitt jag

Idag, vackra ängel
Idag, just idag
Ska du vinna en kamp
Detta djävulens drag

Som så orättvist hamnat
på din väg att bestrida
Ruskat om i ditt liv
Helt ofattbart fel

Min ängel, du fina
Du starka och vackra
Ge just nu inte till någon
mer än dig själv.

Men glöm inte styrkan
i att tillåta dig vara svag
Att gråta och ta nya krafter
Kan också vara en väg

Hur du än gör det
Så kommer du tillbaka
Det du har och äger
Ska hjälpa dig dit

Och glöm inte, ängel
Precis som du sa
Livet blir annorlunda
Men kärleken finns kvar

Och kärleken gör livet
Det vet jag att du vet
Tänk vad som ska krävas
För att man ska inse det

Ängel, du vet
Att allt som du gett
All kraft och all omtanke
All glädje och skratt

Det kommer tillbaka
Till dig, gör dig stark

Min ängel
Var stark

Min ängel…

Från en till två…

februari 26, 2012

När du lämnar
Och jag måste också

så liten jag blir
så små blir vi

Enkelt att falla
Lätt att förgå
Men ge det en månad
Eller kanske ett år

Det tar sin tid
Från en till två
Jobbigt men så…
Flyter det på

Faller naturligt
Det blir bara så…
så som det du gör det
så blir det så

Blir en ifrån två
från stora, vi två
Just så.
Blir vi två

Olika

Olika, slutligen starka vi två
Starka, nya på vägen vi går
Hej – låt oss hitta den vägen ändå
Den vägen vi valde att inte gå

Den kanske vi tar nu ändå
När du och jag inte längre är två
Så kanske den vägen finns kvar ändå
Den vägen, vem visar den nu då?

Vem visar?
Går jag den själv nu då?
Nu,
när vi inte är två

Jag går väl den själv då…

Så blev jag glad för ingenting alls…

februari 6, 2012

Så blev jag glad
för ingenting
Ingenting alls, tänkte jag

Så är det ju inte
förstås, inte alls
Inte riktigt för ingenting alls

Utan väldigt mycket
för något
Inte särskilt tydligt alls

Verkligen mycket
för något
Så vackert som svävar i dans

Inte så litet, så litet alls
Mer här
Än ingenting alls

Så blev jag glad
För ingenting alls
Men ingenting alls
Är du

Ingenting alls är du
Just nu.

Vår kärlek är just bara så…

januari 19, 2012

Vi finns, men inte tillsammans
Tillsammans, just bara då
I sanningens minut, så nära
Förgängligt, men ändå just då

Vi vilar, vi finns och vi andas
Som sanning. Som kärlek. Just då.
Just då, och bara just då
Vi andas vår kärlek så.

Vår kärlek är just, bara så…

…Så.

A kick, I beg…

januari 11, 2012

Give me a kick tomorrow
Make something happen, I beg
Blow me away tomorrow
And make everything okey

Make my whole life insane
Insane
So totally insane

A kick
I beg
I pray

A kick
So totally insane

Totally insane
I beg…

En dag så blir det nog jag. Som fattar. Som ser. En dag…

december 19, 2011

Så uppenbart tydligt
Så sant och klart jag ser
Tänker den ena halvan
Och den andra, den bara ler

Den andra ler och lever
Som om allting var som det ska
Den andra följer och älskar
Som att allting bara var bra

Medans ena halvan gråter
Och inte förstår varför
den andra inte ens låter
Lite sanning får göra sig hörd

De bråkar mest hela tiden
Osämja vardagligtvis
De stångas med olika världar
Och slåss om ens var expertis

Den andra vill följa sin smärta
Ser styrka i själ här och nu
Den ena förkastar sitt hjärta
Är klarsynt och vet när och hur

När, hur och vad som ska komma
Och därför, fullt medveten jämt
Tar inga risker, förkastar
Den andras hjärtkramande skämt

För den andra lever i nuet
I sprittet, i glöden och här
inte en tanke på hur det kan gå
Bra eller dåligt, eller när

Den ena vet inte bättre
Än den andra, det står ganska klart
Så vem kommer vinna i längden?
Den ena, den andra, eller jag?

Det måste nog faktiskt bli jag.

En dag så blir det nog jag.

Dubbeltur kan man säga. Dubbeltur idag.

december 5, 2011

Och där kom bussen. Jag, 200 meter från hållplatsen, kutar som en galning. Vet att han ser mig och börjar i förväg bli förbannad när jag föreställer mig att han kör just när jag kommit så nära att jag kan möta hans blick. Och, ja, där, jag visste det…eh…nej, han bromsar och öppnar dörren.

Musiken är ganska hög i mina öron, men jag ler stort mot honom och säger tack, tack. Chauffören säger något ser jag. Hans läppar rör sig och jag förbereder mig på någon sur kommentar, men tar ändå ut lurarna för att jag är väluppfostrad och samtidigt smått förvånad eftersom det inte hör vanligheterna till att en chaufför faktiskt gör så. (Hur konstigt är inte det?) Han verkar inte känna till att det är lättare att få fram något förståeligt om man andas mellan meningarna.

– Jag har bråttom det är massa vägarbeten och när jag blir sen så prioriterar jag de som står vid busshållplatsen och du stod inte vid busshållplatsen så jag prioriterade inte dig, men du hade tur du att det stod så många att det tog lite tid, annars hade jag kört eftersom jag prioriterar folk som står vid busshållplatsen när jag är sen, där hade du tur du.

Jag tittar på honom. Länge kändes det som. Eller som att tiden stannade och hjärnan blev tom för en stund. Konstig människa. Kände mig lite paff, men får ur mig tack, tack igen. Går ganska långt bak i bussen, men innan jag har hunnit sätta mig plockar den märkliga chauffören upp mikrofonen.

Sprak, sprak.

– Det är en massa vägarbeten så jag var sen. Du hade tur att jag var sen. Och tur att det stod så många vid busshållplatsen. Annars hade du inte hunnit. Du hade dubbeltur kan man säga. Dubbeltur idag.

Jag kan inte hålla mig utan skrattar smått och högt och trycker ur mig ytterligare ett tack, tack.

Det går något minut.

Sprak, sprak.

– Är det någon som ska åka längre än till Västra Skogen? Det tvivlar jag på. För det är en massa vägarbeten nämligen bla bla (hör inte ett ord av vad han säger, eller snarare rabblar utan paus,  på sin jääättekonstiga dialekt)…annan väg… bla bla… svänger vänster där vid Hemköp… bla bla… höger vid den där korsningen vid gatan som heter –  ja, det vet jag inte, jag har glömt vad den heter, vet inte riktigt vad gatan heter… bla bla…

(Bussen går från Tomteboda postterminal, via t-banan Västra Skogen och de flesta brukar inte välja att sitta kvar och åka vidare via Solna och St Eriksplan till Karlberg station i rusningstrafik.)

Nu småskrattar hela bussen och kvinnan framför mig säger att hon blir glad när busschauffören pratar.

Glad?  Jag undrar mest om människan har alla hästarna hemma.

Kom nu. Du.

november 27, 2011

Kom och håll om mig
Kom var mig nära
Jag saknar din värme
Din kropp. Din hud

Kom och finns här
Intill mig och känn mig
Kom, bara kom
Jag vill ha dig här

Inte ensam som nu
Kom nu.

Du.

Jag undrar, en fråga, hur blev det så?

november 21, 2011

Vad gör vi här,
kan man väl undra
Hur kommer det sluta
vad är det som sker?

Varför blev vi i detta?
Hur hände det extra?
Vad skedde och vad,
ska vi göra åt det?

Vad händer och varför?
Är ständiga frågan
Och undran, och tankar
Var kom du ifrån?

Vad händer, vem är du?
Var kom du ifrån…

…är frågan jag ständigt
ställer ändå…

Obesvarad, ännu…
Ännu ändå.

Var kom du ifrån…