En dag så blir det nog jag. Som fattar. Som ser. En dag…

Så uppenbart tydligt
Så sant och klart jag ser
Tänker den ena halvan
Och den andra, den bara ler

Den andra ler och lever
Som om allting var som det ska
Den andra följer och älskar
Som att allting bara var bra

Medans ena halvan gråter
Och inte förstår varför
den andra inte ens låter
Lite sanning får göra sig hörd

De bråkar mest hela tiden
Osämja vardagligtvis
De stångas med olika världar
Och slåss om ens var expertis

Den andra vill följa sin smärta
Ser styrka i själ här och nu
Den ena förkastar sitt hjärta
Är klarsynt och vet när och hur

När, hur och vad som ska komma
Och därför, fullt medveten jämt
Tar inga risker, förkastar
Den andras hjärtkramande skämt

För den andra lever i nuet
I sprittet, i glöden och här
inte en tanke på hur det kan gå
Bra eller dåligt, eller när

Den ena vet inte bättre
Än den andra, det står ganska klart
Så vem kommer vinna i längden?
Den ena, den andra, eller jag?

Det måste nog faktiskt bli jag.

En dag så blir det nog jag.