Dubbeltur kan man säga. Dubbeltur idag.

Och där kom bussen. Jag, 200 meter från hållplatsen, kutar som en galning. Vet att han ser mig och börjar i förväg bli förbannad när jag föreställer mig att han kör just när jag kommit så nära att jag kan möta hans blick. Och, ja, där, jag visste det…eh…nej, han bromsar och öppnar dörren.

Musiken är ganska hög i mina öron, men jag ler stort mot honom och säger tack, tack. Chauffören säger något ser jag. Hans läppar rör sig och jag förbereder mig på någon sur kommentar, men tar ändå ut lurarna för att jag är väluppfostrad och samtidigt smått förvånad eftersom det inte hör vanligheterna till att en chaufför faktiskt gör så. (Hur konstigt är inte det?) Han verkar inte känna till att det är lättare att få fram något förståeligt om man andas mellan meningarna.

– Jag har bråttom det är massa vägarbeten och när jag blir sen så prioriterar jag de som står vid busshållplatsen och du stod inte vid busshållplatsen så jag prioriterade inte dig, men du hade tur du att det stod så många att det tog lite tid, annars hade jag kört eftersom jag prioriterar folk som står vid busshållplatsen när jag är sen, där hade du tur du.

Jag tittar på honom. Länge kändes det som. Eller som att tiden stannade och hjärnan blev tom för en stund. Konstig människa. Kände mig lite paff, men får ur mig tack, tack igen. Går ganska långt bak i bussen, men innan jag har hunnit sätta mig plockar den märkliga chauffören upp mikrofonen.

Sprak, sprak.

– Det är en massa vägarbeten så jag var sen. Du hade tur att jag var sen. Och tur att det stod så många vid busshållplatsen. Annars hade du inte hunnit. Du hade dubbeltur kan man säga. Dubbeltur idag.

Jag kan inte hålla mig utan skrattar smått och högt och trycker ur mig ytterligare ett tack, tack.

Det går något minut.

Sprak, sprak.

– Är det någon som ska åka längre än till Västra Skogen? Det tvivlar jag på. För det är en massa vägarbeten nämligen bla bla (hör inte ett ord av vad han säger, eller snarare rabblar utan paus,  på sin jääättekonstiga dialekt)…annan väg… bla bla… svänger vänster där vid Hemköp… bla bla… höger vid den där korsningen vid gatan som heter –  ja, det vet jag inte, jag har glömt vad den heter, vet inte riktigt vad gatan heter… bla bla…

(Bussen går från Tomteboda postterminal, via t-banan Västra Skogen och de flesta brukar inte välja att sitta kvar och åka vidare via Solna och St Eriksplan till Karlberg station i rusningstrafik.)

Nu småskrattar hela bussen och kvinnan framför mig säger att hon blir glad när busschauffören pratar.

Glad?  Jag undrar mest om människan har alla hästarna hemma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: