Black Swan – en koncentrerad känslolavett…

Utan egentlig förväntan gick jag till Grand på Sveavägen för att möta brudarna och se Black Swan. Min kollegas dotter hade beskrivit den som en läskig skräckis med obehagliga inslag av blodiga naglar och närbilder på fysiska förvrängningar. I förrgår hade jag bestämt mig för att det var en film jag inte skulle se. I går ändrade jag mig obetänksamt, enbart för att få träffa brudarna. Är glad för det.

Jag var inte beredd. Absolut inte i närheten av att vara beredd. Jag kan inte minnas när jag senast överöstes av så många känslor under så kort tid. Det stormade kraftigt inom mig och särskilt under en scen då jag tror att jag försattes i en smärre chock. En obehaglig scen som jag inte såg komma fick mig att reagera extremt. Fysiskt förvreds hela min ryggrad, direkt följt av att hjärtat tog hissen upp till svalget och lika fort sjönk ner i magen. Jag andades av varianten hyper, upplevde ett skott i mellangärdet. Började skaka och hysteriskt skratta. Ögonen fylldes av vätska, jag darrade smått en stund innan jag blev stabil. Allt under, låt säga, 30 sekunder…

Filmen var alltigenom vacker men samtidigt olycklig. Smutsig och oskuldsfullt ren på samma gång. Ärlig på ett smått snuskigt sätt. Verklig och självutlämnande i sin tragiska saga, med karaktärer som hade svårigheter att hantera den situation och verklighet de befann sig i.

Befinner mig i en extra ordinär dimension och upplever det som ett svävande lager. Utanpå huden. Bortom förstånd. I ett annat sammanhang. Tydligt obekvämt men gränslöst känsloomvälvande. Är fast. Totalt gripen. Makalöst. Oförutsägbart. Fantastiskt.

Jag är fortfarande lite obalanserad i kroppen men det känns förvånansvärt bra. Vill inte bli av med känslan. En blandning av obehag, tillfredsställelse, skräck och en ganska tungt vägande förvåning.

Jag var så totalt oförberedd på denna koncentrerade känslolavett…

FaceTweet it!

Annonser

2 svar to “Black Swan – en koncentrerad känslolavett…”

  1. Jennifer Says:

    Oj oj! Till skillnad från dig hade jag faktiskt planerat att se den. Och nu råder inga tvivel om att jag MÅSTE se den.

    Förövrigt den mest berörande filmrecension jag läst på mycket länge. Keep it up! Kram

  2. joetzen Says:

    Tack Jen! Man kan säga att jag var så laddad av intryck att jag berörde mig själv i flera timmar efteråt. Märklig känsla! Säg till när du har sett den – vill höra hur du upplevde den! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: