Vinter försvinn. Sol kom och smek mig…

Jag är alldeles tom helt plötsligt. Tom och trött. Genomskinligt bortkopplad. Från verkligheten och dess annars starkt närvarande sus och äventyr. Alleles bara sådär, över en dag. Eller två. Eller tre. Så kom det bara över mig. Sänkte mig. Gjorde mig låg. Tömde mig. Alldeles.

Funderat på hur jag skulle kunna resa mig lite snabbt och smidigt. Smått omärkbart bara komma tillbaka. Till lusten. Till energin. Och till nyfikenheten.

Det finns ett svar. Men det känns långt, besvärligt långt, borta.

Ge mig sol. Sol, sol, sol. Och någon som kramar mig. För annars börjar jag gråta. När som helst. Precis här och nu. Eller i morgon. För ingenting.

En svartvit dag

FaceTweet it!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: